Ett hus...

Ett hus med en stor trädgård...Stor grön trädgård!
Där vill jag vara alltid. Jag vill ha ett växthus där jag kan odla tomater. Jag vill ha en vildvuxen hörna där blåklint och jättevallmo blommar jämt. Jag vill ha en altan och en solstol. Jag vill ha solsken och stora svalkande-skuggs-träd. Jag vill ha en liten pool jag kan hoppa ner i om jag inte orkat sitta i trädens skugga utan har blivit alldeles för varm. Jag vill att 2 glada barn ska få kuta runt och klättra fritt i det där trädet som jag inte orkade sitta under...

Jag är så trött på att bo i lägenhet. Jag är så trött på grannar och trapphussorl. Jag är trött på att alltid ha ögon som ser eller öron som hör...ibland tvärtom, och då är det riktigt läskigt!
Är trött på grannen som har alkoholproblem och får för sig att det är helt okej att krypa in genom brevinkastet när ingen orkar (vill) öppna och alla bara sitter tysta som små pipmöss!..."AH, kom igen nu! Jag vet att du är där!"...En gång steg jag upp ur badet, för jag kom på att jag glömt kaffet på plattan och skulle hämta en kopp och stänga av plattan...då möts jag i hallen av en hand instucken genom brevinkastet och ett par ivrigt stirrande ögon...jag var naken, hans ögon verkade glatt överraskade om än mycket förvånade...Jag hoppade åt sidan, snabb som en oljad utter! Jag var chockad och det var nog han också, för det han gjorde sen var att generat åla sig ut genom inkastet igen och sen med dämpad röst förklara att han bara skulle lämna igen tallriken och burken han lånat för att frakta hem maten han bjudits på förra gången för att nära kroppen med annat än bara alkohol. Nåja, han ställde dem i trappan och gick. Med en aningens uns av smutsig känsla hämtade jag kaffe, iklädd handduk denna gång. Återvände till badet för att vaska bort den sunkiga känslan jag fått av att blotta min kropp för den alkoholiserade poetgrannen. Han är snäll men det där var lite för nära för min smak.

Jag vill bo i hus!

Midsommar var bra. Vi var i "stugan" som barnen kallar farmors torp. Mycket mat och massor av folk. Det var kul att träffa alla igen, det var ju väldigt länge sen sist med vissa. Pappans släkt...naturligt nog har det inte varit så mycket gemyt den senaste tiden...men den allra senaste tiden har det dock varit desto mer av det slaget...
Ungarna kutade runt i gräset, tanterna pyntade midsommarstång och gubbarna drack plunta i smyg...helt precis så som midsommar väl brukar vara! Ja, även regnigt solsken.

Jag var stundtals den passiva åskådaren som jag ofta trivs så väldigt bra med att vara. Jag ställer mig med kameran som en sköld mellan mig och verkligheten. Som ett slags harnesk som hjälper mig att vara och att inte vara delaktig i allt som händer runtomkring mig. Att vara social och avskärmande samtidigt.
Är lite avig så.
Men det är väl kanske det personlighetsdraget jag kan tacka för mitt intresse för fotografi. Intet ont som ej för nåt gott med sig! Ehhh...knappast, va!

Midsommar, ja...
Jag åt för mycket, fotograferade fel saker och drack alldeles lagom! Det var en jätterolig dag. Första mannen åkte hem överförfriskad, ja en smula, vid klockan 20. Sen var det inte fler som åkte förrän vi åkte...och vi åkte vid 1.30. I 2 bilar. Hälften av oss var nyktra. 1 hade ätit ganska mycket brie och druckit rätt lagom aningens för mycket och spelat nattgolf a´la men only! Den sista var svår att fånga på kort eftersom det oftast var hon själv som höll i kameran. Hon hade också smulat lite på flaskorna men var i friskare skick än briemannen och var faktiskt nästan spik! Fru Brie körde alltså...Och pappan körde också...
Det är fint, det!
Bra han!

Nu har vi tittat på film och ätit lördagsgodis och barnen somnade och jag också och pappan snarkar för fullt hör jag nu eftersom jag vaknade!

Livet är ganska enkelt och harmoniskt och jag älskar det läget!
Vill inte ändra på nåt...
...skulle väl vara det där med huset då.